För att förstå hur världen ser ut i dag använder man olika sätt att dela in världens länder. Varje indelning utgår från särskilda faktorer, till exempel ekonomi, levnadsstandard eller mänsklig utveckling. Det är dock viktigt att komma ihåg att alla sådana indelningar bygger på genomsnitt. Inom varje land finns stora skillnader. Även i länder som räknas som fattiga finns människor som lever i välstånd, och i rika länder finns människor som lever i fattigdom.
När man studerar indelningar av länder behöver man därför alltid ha i åtanke att siffror och nivåer inte visar hela verkligheten.
Indelning utifrån inkomstnivå
Ett vanligt sätt att dela in världens länder är utifrån BNI per capita, alltså bruttonationalinkomst per person. Denna indelning är ekonomisk och säger inget om hur inkomsterna är fördelade inom landet. Världen delas ofta in i fyra nivåer:
Nivå 1 – mycket låg inkomst
På denna nivå lever knappt en miljard människor. De har mycket små inkomster och måste klara alla sina behov på motsvarande mindre än några tiotals kronor per dag. Det räcker knappt till mat, kläder och rent vatten. Länder på denna nivå är till exempel Somalia, Etiopien och Zimbabwe.
Nivå 2 – låg till medelhög inkomst
Här lever den största delen av världens befolkning, omkring tre och en halv miljard människor. Inkomsterna är högre än på nivå 1, vilket gör att fler barn kan gå i skolan och att vardagen inte helt styrs av kampen för överlevnad. Mat kan lagas på spis, och tiden som tidigare gick åt till att hämta vatten och ved minskar. Exempel på länder på denna nivå är Indien, Pakistan och Nigeria.
Nivå 3 – medelhög inkomst
På denna nivå lever ungefär två och en halv miljard människor. De flesta har tillgång till bostäder med rinnande vatten och elektricitet. Inkomsterna gör det möjligt att konsumera mer än bara det mest nödvändiga. Länder som Kina, Brasilien och Egypten tillhör denna grupp.
Nivå 4 – hög inkomst
Cirka en miljard människor lever på denna nivå. Här finns hög levnadsstandard, god tillgång till utbildning, sjukvård och infrastruktur. De flesta har tillgång till både varmt och kallt vatten, el dygnet runt och lång skolgång. Sverige, Polen och Sydkorea är exempel på länder på denna nivå.
Majoriteten av jordens befolkning bor i så kallade medelinkomstländer. I dessa länder är de grundläggande behoven i stor utsträckning tillgodosedda. Barn har oftare möjlighet att gå i skolan, och familjer behöver inte lägga all sin tid på att säkra mat, vatten och bränsle.
När människor får mer tid och resurser kan de utbilda sig, spara pengar och konsumera. Det skapar ekonomisk tillväxt och gör samhället rikare. Samtidigt minskar barnadödligheten, och kvinnor föder i genomsnitt färre barn. Det som ofta fortfarande saknas i många medelinkomstländer är demokrati och en mer rättvis fördelning av resurser inom landet.
Indien och Kina är tydliga exempel på medelinkomstländer. De är mycket folkrika och har under de senaste decennierna haft stark ekonomisk tillväxt. Samtidigt finns stora skillnader mellan stad och landsbygd och mellan människor med hög respektive låg utbildning. I båda länderna arbetar fortfarande många inom jordbruket och lever i fattigdom, trots att länderna som helhet blivit rikare.
Förutom ekonomiska mått använder FN en annan typ av indelning som kallas HDI – Human Development Index, eller mänskligt utvecklingsindex. Denna indelning mäter välfärd snarare än enbart ekonomi.
HDI bygger på tre faktorer:
Medellivslängd, alltså hur länge människor lever i genomsnitt
Utbildning, mätt i antal år i skola och läskunnighet
Levnadsstandard, mätt genom BNI per capita
Utifrån sitt HDI-värde delas världens länder in i fyra grupper: mycket högt, högt, medel och lågt HDI. Det högsta möjliga värdet är 1.
Skillnaden mellan BNI per capita och HDI är att HDI också visar hur ett lands inkomster används. Ett land kan ha höga inkomster men ändå låg utbildningsnivå och kort medellivslängd. HDI ger därför en bredare bild av människors faktiska levnadsvillkor.
MUL-länder – världens minst utvecklade länder
FN identifierar också de länder som räknas som MUL-länder (minst utvecklade länder). Dessa länder ligger längst ner i HDI-rankningen och har låg social och ekonomisk utveckling. De är dessutom särskilt sårbara för naturkatastrofer, sjukdomar och ekonomiska kriser.
I dag finns strax under 50 MUL-länder, varav ungefär två tredjedelar ligger i Afrika. Många av dem återfinns även på den lägsta inkomstnivån.
För att klassas som ett MUL-land måste tre kriterier vara uppfyllda:
Mycket låg inkomst per person
Låg mänsklig utveckling, till exempel kort medellivslängd och låg utbildningsnivå
Hög ekonomisk sårbarhet, till exempel starkt beroende av ett fåtal näringar och stor utsatthet för katastrofer
Syftet med denna indelning är att dessa länder ska kunna få särskilda förmåner, såsom bistånd, skuldavskrivning och bättre villkor i handel med andra länder. De flesta människor som lever i extrem fattigdom i världen bor i MUL-länder.
Orsaker till fattigdom i MUL-länder
Att många av världens fattigaste länder ligger i Afrika beror på flera samverkande orsaker. Historiskt koloniserades stora delar av kontinenten av europeiska makter. Kolonierna användes främst för att utvinna råvaror, medan lokal industri och utbildning inte utvecklades.
Än i dag ägs många företag i dessa länder av utländska aktörer, vilket innebär att vinster ofta förs ut ur landet. Det gör det svårt att bygga upp ett starkt inhemskt näringsliv.
Det finns också geografiska faktorer. Många MUL-länder ligger i tropiska områden där jorden ofta är näringsfattig och klimatet gynnar skadeinsekter och växtsjukdomar. Jordbruket blir därmed osäkert.
Sjukdomar sprids dessutom lättare i varma och fuktiga klimat. Brist på sjukvård leder till hög dödlighet, särskilt bland barn och unga. Sammantaget gör historiska, geografiska och sociala faktorer det svårt för dessa länder att bryta fattigdomscirkeln.
Låg- och höginkomstländer – typiska drag
I höginkomstländer arbetar de flesta inom tjänstesektorn, till exempel vård, utbildning och handel. Utbildningsnivån är hög, tillgången till kapital god och sjukvården välutvecklad. Samtidigt är resursförbrukningen hög och utsläppen av växthusgaser stora.
I låginkomstländer är situationen ofta den motsatta. Många arbetar inom jordbruket för att försörja sin egen familj. Spädbarnsdödligheten är hög, tillgången till sjukvård begränsad och utbildningsnivån låg. Ofta präglas dessa länder av politisk instabilitet, konflikter och korruption.
Genom att studera vilka sektorer människor arbetar i, hur lång utbildning de får och hur resurserna fördelas kan man få en tydligare bild av varför vissa länder är rika och andra fattiga.
Varför kan indelningar av länder ge en förenklad bild av verkligheten, även om de bygger på statistik?
Förklara vad BNI per capita betyder och vad man kan använda måttet till.
Vad skiljer nivå 1 från nivå 4 i indelningen efter inkomstnivå? Ge minst två skillnader.
Varför bor majoriteten av världens befolkning i medelinkomstländer, och vad kännetecknar ofta dessa länder?
Beskriv två sätt som ökade inkomster kan förändra människors vardag i ett land.
Varför kan länder som Kina och Indien räknas som medelinkomstländer samtidigt som många människor där fortfarande lever i fattigdom?
Vad är HDI och vilka tre delar ingår i måttet?
Varför kan HDI ge en mer rättvis bild av välfärd än BNI per capita?
Förklara vad ett MUL-land är och varför FN har en sådan kategori.
Nämn de tre kriterierna som måste vara uppfyllda för att ett land ska räknas som ett MUL-land.
Beskriv två historiska och två geografiska orsaker som kan bidra till fattigdom i många MUL-länder.
Vad är typiskt för höginkomstländer respektive låginkomstländer när det gäller arbete, utbildning och sjukvård?
Begreppen finns att träna på quizlet om du trycker här.
Indelning av länder – sätt att gruppera länder utifrån till exempel ekonomi eller välfärd.
Genomsnitt – ett sammanfattande värde som inte visar alla skillnader inom ett land.
BNI per capita – brutto nationalinkomst per person i ett land.
Inkomstnivå – nivå som visar hur höga inkomster människor i genomsnitt har.
Levnadsstandard – materiella villkor, till exempel boende, mat, utbildning och vård.
Medelinkomstland – land där grundläggande behov ofta är uppfyllda men där klyftor kan vara stora.
Ekonomisk tillväxt – när ekonomin växer och mer värde skapas i ett land.
Resursfördelning – hur pengar och resurser delas mellan människor i ett land.
HDI – Human Development Index, ett mått på mänsklig utveckling och välfärd.
Medellivslängd – hur länge människor lever i genomsnitt i ett land.
Läskunnighet – förmågan att läsa och skriva.
Utbildningsnivå – hur många år människor i genomsnitt går i skolan.
MUL-land – minst utvecklat land enligt FN:s lista.
Ekonomisk sårbarhet – hur utsatt ett land är för kriser och katastrofer.
Skuldavskrivning – när skulder helt eller delvis tas bort för att underlätta utveckling.
Kolonialism – när ett land styr och utnyttjar ett annat område som koloni.
Råvaruutvinning – att ta ut naturresurser som malm, trä eller jordbruksprodukter.
Kapital – pengar och resurser som kan investeras i ett land.
Fattigdomscirkel – mönster där fattigdom gör det svårt att förbättra livsvillkor.
Tjänstesektor – arbete med service och tjänster som vård, skola och handel.
Jordbrukssektor – arbete inom odling och djurhållning, ofta i första näringen.
Korruption – när makt missbrukas, till exempel genom mutor och fusk.
