Aztekerna och inka – avancerade samhällen som krossades

Inledning: Missuppfattningar om Amerika före Europa

I många äldre läroböcker beskrevs azteker och inkafolket som ”primitiva”. Sådana beskrivningar ignorerar att dessa civilisationer byggde stora städer, utvecklade avancerat jordbruk, matematisk kalender och konstfull arkitektur. Att förstå deras styrka gör det också lättare att förstå hur dramatiskt mötet med Europa var.

Städer, jordbruk och organisation

Aztekernas rike uppstod under 1300‑talet i dagens Mexiko. De anlade sin huvudstad Tenochtitlán på öar i Texcocosjön. Staden växte till en av världens största med kanske 50 000 invånare och hade välplanerade gator, akvedukter och marknader. Kejsarens inspektörer bevakade att gatorna hölls rena. Aztekerna utvecklade konstbevattning och kunde odla majs, tomater, bönor och kakao på flytande ”chinampas”. De tillverkade vackert keramik, guldarbete och vävde fina tyger. Kakao användes som valuta. Samhället var hierarkiskt och omfattade adelsmän, präster, hantverkare, bönder och slavar; slavarna kunde dock äga mark och köpa sin frihet.

Inkariket uppstod på 1200‑talet längs Anderna och sträckte sig från Colombia till Chile. Det var fyra gånger större än Sverige och hade kanske nio miljoner invånare, men bara omkring 40 000 var av inkahärskarnas ätt. Riket delades in i fyra delar som styrdes av provinser. Inkariket byggde två stora vägar längs bergen, tillsammans 500 mil, med sidovägar till byar. Med hjälp av budkavlar och chasquier – löpare – kunde meddelanden färdas 25 mil per dygn. Jordbruket organiserades kollektivt; staten fördelade mark och lagrade spannmål för att klara svältår. Disciplinen var hård – lathet kunde straffas med döden.

Religion, makt och krig

Aztekernas religion var polyteistisk och krävde blodsoffer för att blidka gudar. Tusentals människor kunde offras på en gång; hjärtan revs ur bröstkorgen och huden kunde flås. Inkapräster dyrkade solen och genomförde rituella ceremonier. Båda rikena hade en härskare med absolut makt som även betraktades som gudomlig. Kriget var ett sätt att samla tribut och fångar till offer eller arbete. När spanjorerna anlände utnyttjade de missnöje bland underkuvade folk för att få allierade.

Mötet med européerna

Hernán Cortés kom till Mexiko 1519. Aztekernas kejsare Montezuma tvekade eftersom en gammal profetia förebådade en ljushårig gud. Spanjorerna hade hästar, stålvapen och eldvapen som skrämde aztekerna. Dessutom dog många azteker av smittkoppor. Cortés lyckades få stöd av aztekernas fiender och belägrade Tenochtitlán. År 1521 föll staden och ett kulturellt centrum förstördes.

I Peru anlände Pizarro 1532 och kidnappade inkahärskaren Atahualpa. Spanjorerna krävde lösensumma i guld och silver men dödade honom ändå. Inkariket splittrades när nya stammar gjorde uppror och sjukdomar spreds. På bara några år var riket krossat och dess rikedomar skeppades till Spanien, vilket ökade Europas tillgång till ädelmetaller.

Varför dessa riken var sårbara

Trots sin storlek fanns svagheter. De hade inga motmedel mot europeiska sjukdomar och deras centraliserade makt gjorde dem sårbara för kidnappning av kejsaren. Missnöje bland underkuvade folk kunde utnyttjas av spanjorerna. Både azteker och inka hade expansiva imperier med fiender runtom, vilket underlättade allianser för spanjorerna. Dessutom var spanjorernas militära teknologi, som stålsvärd, armborst och kanoner, överlägsen.

Slutsats: vad Europa förstörde – och varför det glöms bort

De storslagna samhällen som fanns i Amerika vid européernas ankomst utmanar föreställningen om ”primitivitet”. Azteker och inka skapade avancerade system för jordbruk, kommunikation, konst och astronomi. Deras fall orsakades av en kombination av inre konflikter, sjukdomar och europeisk militär överlägsenhet. Att erkänna detta är viktigt för att förstå vad som faktiskt förlorades när Europa expanderade.