Högtider, ritualer och symboler inom buddhism

Inledning

Buddhismen är inte bara en lära om meditation och filosofi. I många länder syns buddhismen i form av färgrika högtider, heliga byggnader, symboler och ritualer som levandegör läran. För att förstå religionens kulturella uttryck måste man veta något om de viktigaste högtiderna, vad stupor och pilgrimsfärder betyder samt vad olika symboler står för.

Vesak och Dharmadagen

Den största högtiden inom buddhismen är Vesak. I länder som Sri Lanka, Myanmar, Thailand och Tibet firas den i april–maj när månen är full. Vesak påminner om tre stora händelser i Buddhas liv: hans födelse, hans upplysning och hans bortgång. Theravada‑traditionen och tibetansk buddhism firar alla tre händelser vid Vesak medan mahayanabuddhister i Östasien oftast bara firar Buddhas födelse vid denna tid och har särskilda dagar för upplysningen och parinirvanan. Under Vesak lyser templen upp med lyktor och ljusslingor, människor skickar gratulationskort, mediterar, sjunger hymner och delar ut mat och gåvor till munkar och nunnor. I många länder bärs reliker, till exempel en tand eller hårlock som tros ha tillhört Buddha, i procession runt en stupa, och pilgrimer deltar för att minnas Buddhas lära och meditera.

Dharmadagen, även kallad Asalha Puja, infaller vid fullmånen i juli. Den påminner om den dag då Buddha höll sin första predikan och satte dharmas hjul i rörelse. Ordet dharma betyder sanning och läran. Under Dharmadagen läser man ur heliga texter och funderar över hur läran kan omsättas i vardagen; det är också en dag då man visar tacksamhet till Buddha och andra lärare för att de delat med sig av sin kunskap.

Stupor och pilgrimsfärder

En stupa är en helig byggnad som ursprungligen byggdes för att förvara Buddhas reliker. Den består av en rund kulle med ett spirformat torn som symboliserar universums uppbyggnad. Stupans form tolkar många buddhister som en symbol för Buddhas upplysta medvetande; basen kan ses som de Fyra ädla sanningarna, de uppåtgående delarna som den andliga resan och parasollen högst upp som beskydd. Det finns åtta grundtyper av stupor som förknippas med olika händelser i Buddhas liv. I Syd- och Sydostasien utvecklades stupan till den pagodliknande formen som pryder tempelområden; i Sverige finns en 11 meter hög stupa i Fellingsbro som invigdes av Dalai lama 1988.

Att göra en pilgrimsfärd innebär att resa till en helig plats för att få en andlig upplevelse. Buddhister besöker platser som knyts till viktiga händelser i Buddhas liv, till exempel Bodh Gaya i Indien där han nådde upplysning. Pilgrimer går ofta runt stupor medsols, reciterar mantran och mediterar. Skillnaden mellan en pilgrim och en turist är att pilgrimens syfte är andligt – resan handlar om att få kontakt med det heliga.

Symboler och färger

Färgernas betydelse

Munkar och nunnor bär ofta saffran‑ eller orangefärgade dräkter. I Theravada‑länder som Thailand signalerar den brinnande färgen munkens löfte att lämna världslivet. I andra traditioner förekommer även mörkröda eller grå nyanser. Färgerna kan också spegla festivaler: vid Vesak dekoreras hus och tempel med färggranna flaggor, lyktor och blommor.

Flaggor, hjul och lotusblommor

Den buddhistiska flaggan skapades 1885 och används över hela världen. Den har sex färger: blått, gult, rött, vitt, orange och en blandfärg. Färgerna symboliserar medkänsla, den gyllene medelvägen, välsignelser, renhet, visdom och den sanning som strålar från Buddhas upplysning. De horisontella fälten symboliserar harmoni mellan alla folk och de vertikala fälten symboliserar fred mellan länder.

Dharmahjulet (dharmacakra) är en annan central symbol. Enligt traditionen satte Buddha hjulet i rörelse när han undervisade om de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen. Hjulets åtta ekrar representerar just den åttafaldiga vägen och symboliserar att läran leder mot frihet från återfödelse. Hjulet påminner också om samsara, det ständiga kretsloppet av födelse, död och återfödelse.

Lotusblomman växer upp ur lerigt vatten men blommar rent och vackert i solen. Den symboliserar den andliga utvecklingen från okunnighet och lidande till visdom och upplysning. Många buddhistiska gudar och bodhisattvor avbildas sittande på en lotus.

Andra symboler

Stupan i sig är en symbol för Buddhas undervisning och de tre rötterna (kallas ibland de tre gifterna) är ett motiv i tibetanska målningar där en tupp, en orm och en gris biter varandra i svansen. De står för begär, hat och okunnighet – de känslor som håller varelser fast i samsara.

Skillnader mellan traditioner och länder

Buddhismen har spridits över Asien och anpassats till lokala kulturer. Theravada dominerar i Sri Lanka, Thailand och Myanmar; högtiderna följer månkalendern och munkarnas orange dräkter lyser starkt i processionerna. Mahayana är vanlig i Kina, Japan och Korea där templen ofta dekoreras med röda och guldiga färger och där fler bodhisattvor dyrkas. I Japan firar man Hanamatsuri, Buddhas födelsedag, med blomsterdekorationer och söt teceremoni medan man i Korea hänger upp färggranna lotuslyktor på templen. Vajrayana i Tibet och Bhutan kännetecknas av kloster som liknar fästningar, munkar i vinröda dräkter och rika ritualer med trumpeter, mandalor och tibetanska böneflaggor. Det finns inte någon gemensam kalender för alla buddhister, vilket gör att högtider och ritualer varierar. Theravada‑länder har exempelvis Magha Puja och Asalha Puja på egna datum, medan tibetanska buddhister har särskilda festivaler för Guru Rinpoche och andra helgon.

Avslutning

Högtider, ritualer och symboler gör den buddhistiska traditionen synlig och levande. Genom att studera hur Vesak firas, varför man bygger stupor, varför munkar bär olika färger och vilka symboler man använder, kan man förstå hur buddhister uttrycker sin tro i olika delar av världen. Trots variationerna finns gemensamma drag: en strävan efter att följa Buddhas väg, visa respekt för läran och söka inre lugn.