Theravada, Mahayana och Vajrayana – tre sätt att vara buddhist
Buddhism är en av världens största religioner, men det finns ingen enhetlig variant.
Efter Buddhas död spreds läran i olika riktningar. Under århundradena utvecklades tre huvudtraditioner som fortfarande lever vidare: Theravada, Mahayana och Vajrayana.
Alla tre bygger på Buddhas undervisning om de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen, men de betonar olika ideal och har spridit sig till olika delar av Asien.
Denna text förklarar hur riktningarna skiljer sig åt och var de finns, och den ger frågor att arbeta med för att förstå skillnaderna.
Vad menas med en riktning?
En riktning (även kallad skola eller tradition) är en grupp buddhister som tolkar Buddhas lära på ett särskilt sätt.
På Buddhas tid fanns bara en gemenskap, men redan under de första buddhistiska råden uppstod debatter om hur man skulle tolka läran och munkarnas regler.
Så småningom växte tre huvudsakliga riktningar fram. Trots olikheterna betonar alla riktningar ickevåld och tolerans, och de har sällan lett till konflikter.
Theravada – de äldstes skola
Theravada betyder de äldstes skola och anses ligga nära den äldsta buddhismen. Anhängarna håller fast vid att det bara finns en historisk Buddha och inga gudar.
Buddha ses som en lärare som visar den åttafaldiga vägen till upplysning. Den som följer vägen genom många återfödslar och lever som munk eller nunna kan bli arhat, en upplyst person som går in i det slutliga nirvana.
Det är därför nästan omöjligt för lekmän att nå nirvana i detta liv. Lekmännen samlar i stället merit (god karma) genom att ge gåvor till munkar och nunnor.
Theravada finns framför allt i Sri Lanka, Thailand, Myanmar (Burma), Laos, Kambodja och delar av Vietnam.
Läran bygger på den pali-kanon, som är en samling texter på språket pali. På grund av det strikta munkidealet kallas traditionen ibland ”den lilla vagnen”, men anhängarna föredrar namnet Theravada.
Kort sammanfattning
Endast en Buddha; inga gudar.
Nirvana anses främst möjligt för munkar och nunnor (arhater).
Lektroende stödjer munkarna för att samla merit.
Utbredd i Sri Lanka och Sydostasien.
Mahayana – den stora vagnen
Mahayana betyder den stora vagnen och är den största buddhistiska riktningen. Namnet syftar på att alla människor ryms på ”vagnen” mot upplysning, inte bara munkar.
Mahayana betonar att det finns många buddhor och att alla kan bli buddhor. Centralt är bodhisattvaidealet: en bodhisattva är en person som nått insikt men avstår från att gå in i nirvana för att hjälpa andra. Mahayanas anhängare anser därför att medkänsla (medlidande med alla varelser) är lika viktig som egen insikt.
Den viktigaste heliga texten är Lotussutran, som betonar att munklivet är en smal väg och att det finns en bredare väg för alla.
Mahayana dominerar i Kina, Japan och Sydkorea och har många undergrenar. Zen-buddhismen är en känd gren där meditation (zazen) är den huvudsakliga vägen till befrielse.
Kort sammanfattning
Betonar att alla kan nå upplysning; ”den stora vagnen”.
Idealet är bodhisattvan som hjälper andra.
Många buddhor och bodhisattvor kan dyrkas; Lotussutran är viktig.
Utbredd i Kina, Japan, Korea; omfattar skolor som zen och rena land.
Vajrayana – diamantvagnen
Vajrayana betyder diamantvagnen och utvecklades ur mahayanabuddhismen på 600‑talet. Den kombinerar mahayanaläran med lokala folkliga traditioner och esoteriska metoder. Utövarna använder magiska ritualer, tantra, yoga och mantran (heliga ord) för att nå upplysning.
Enligt vajrayana räcker det inte med egen meditation – man behöver hjälp av en guru (läromästare) som ger initieringar och visar hur man använder mandalor (symboliska diagram) och mudror (handgester).
Vajrayana är främst utbredd i länderna kring Himalaya. I Tibet kallas traditionen ofta lamaism eller tibetansk buddhism. Den tibetanska buddhismens ledare är Dalai Lama, som anses vara en bodhisattva och betraktas av många som en levande buddha.
Kort sammanfattning
Utvecklades ur mahayana och blandar läran med lokala traditioner.
Använder magiska ritualer, tantrastexter, yoga och mantran.
Kräver ofta en guru och komplexa initieringar.
Utbredd i Tibet och Himalaya; Dalai Lama är dess mest kända ledare.
Likheter och skillnader
Alla riktningar bygger på Buddhas läror: de fyra ädla sanningarna, den åttafaldiga vägen och strävan att slippa lidande och återfödelse.
Trots detta skiljer de sig åt:
Synen på Buddha och idealet – Theravada ser Buddha som lärare och strävar efter att bli arhat, medan Mahayana ser Buddha som ett övermänskligt väsen och följer bodhisattvaidealet. Vajrayana ser Buddha som en urkraft och betonar kontakt med gudar, bodhisattvor och tantriska deiteter.
Vem kan nå upplysning – I Theravada är det i princip bara munkar och nunnor som kan nå nirvana. Mahayana menar att alla människor kan bli buddhor och att medkänsla för alla varelser är vägen. Vajrayana anser att man med hjälp av ritualer och initieringar kan ta ”en genväg” till upplysning.
Utövande – Theravada betonar klosterliv och meditation; Mahayana lyfter fram tron på buddhor, chanting och ceremonier; Vajrayana använder magiska ritualer, mantran och tantriska tekniker.
Geografi – Theravada finns främst i Sydostasien; Mahayana i Kina, Japan och Korea; Vajrayana i Tibet och Himalaya.
Buddhister betonar att dessa olikheter inte är orsak till strid. Ickevåld och tolerans är viktiga ideal, och i dag lyfter många buddhister hellre fram det som förenar dem.
Var i världen finns riktningarna?
Riktning
Huvudsakliga länder/regioner
Theravada
Sri Lanka, Thailand, Myanmar (Burma), Laos, Kambodja, delar av Vietnam
Mahayana
Kina, Japan, Sydkorea och vissa delar av Vietnam och Taiwan
Vajrayana
Tibet, Bhutan, Nepal, Mongoliet och andra områden i Himalaya
Utanför Asien finns mindre buddhistiska grupper i Europa och Amerika. I Sverige finns buddhistiska tempel och föreningar som representerar alla tre riktningar.